Jag njuter fortfarande av naturbrukskonferensen. Där jobbade vi med analysen. Arbetet med bredbandsbullerbyarna handlar om framtiden, att skapa en bild av en modern landsbygd i balans med städerna och naturen.

Det handlar om att förstå historien för att förstå framtiden. Grundfrågan är när naturbruket var hållbart. På 70- och 80- talen kunde man fortfarande köpa skog och bli självverksam, dvs arbeta i skogen, betala räntorna och ta ut lön. Genom effektiviseringar och inte minst genom att skogen blivit föremål för spekulation (via anpassningen till kapitalliberaliseringsdirektivet) är den tiden förbi. Men inte heller den tidens jord-och skogsbruk var hållbart eftersom det byggde på billig olja, en ändlig och miljöförstörande resurs.

Frågan är om Per-Albintorpen var hållbara. De producerade sin egen energi via hästarna men skickade iväg den mesta mjölken till föreningsmejerierna, inte minst sedan invägningstvånget kom i slutet av 30-talet. Därmed hade relationsmatsaspekten brutits. Endast där det fanns lilla mejerier i byarna kunde den upprätthållas.

Steg för steg har samhället förändrats bort från hållbarhet. Vi måste förstå stegen för att kliva in i framtiden till ”byn utan sladd” som Kurt Hansson uttrycker det. Och det finns ingen nostalgi i detta, bara progress.