Frivillig underordning…

I ett samhälle tilldelas vi en lång rad olika roller som vi måste förhålla oss till. Som barn är vi underordnade våra föräldrar, som anställda vår arbetsgivare och som invånare i ett rikt land överordnade fattiga länder i vissa aspekter.

Att gå med i en demokratisk grupp innebär att frivillig underordna sig gruppens vilja. När man i grunden varit med och kommit överens om att enkel majoritet ska råda innebär det att man förbundit sig att stödja även de beslut som man kan vara emot. Häri ligger demokratins genialitet. Den dubbla karaktären på besluten.

Att ständigt hålla denna konstruktion i medvetande är en viktig förutsättning för en levande demokrati. Eftersom en grupp förändras i grunden när någon tillkommer eller avgår måste gruppen ständigt göra om sin grundläggande överenskommelse. Vi kallar det för rekonstituerande processer.

För att komplicera det ytterligare existerar grupper ofta på fler nivåer. En demokratisk konstruktion kan sägas finnas på en juridisk nivå. Det är en uttalad överenskommelse. Men det finns också en psykologisk nivå där vi till exempel kanske utser andra auktoriteter än de vi valt på den demokratiska nivån.

Kanske finns också en andlig nivå som bygger på upplevelsen av att höra ihop, på viljan till samhörighet fri från hierarkiserande inslag.

Detta är teorier men sannolikt ökar förmågan till gemenskap om de boende i byn förmår hantera sina relationer på ett medvetet plan och kanske har många grupper misslyckats i sitt arbete för att man förbisett att betrakta sig själva på ett metaplan.

Kanske, eftersom vi tvivlar på allt.